Sök
Sök
Menu
Sök
Menu
Barn kramar en golden retriever på ett fält

Seborré hos sällskapsdjur

Seborré är en vanlig dermatologisk sjukdom hos sällskapsdjur och drabbar främst hundar och, mer sällan, katter. Den yttrar sig som en onormal produktion av talg, vilket leder till överdriven fjällning, fethet och i vissa fall sekundära infektioner. Tillståndet kan klassificeras som antingen primär (idiopatisk seborré) eller sekundär seborré, som uppstår på grund av en underliggande patologi som allergier, endokrina störningar eller infektioner. Att känna igen och hantera seborré på ett effektivt sätt är viktigt för att förbättra livskvaliteten för drabbade djur och minimera komplikationer som klåda, pyodermi och kroniska dermatopatier.

På denna sida:

Klinisk presentation och symtom

Seborré kan uppträda i två primära former:

  • Seborrhea sicca (torr seborré): Kännetecknas av överdriven fjällning, flagnande hud och torr päls.
  • Seborrhea oleosa (oljig seborré): Innebär överdriven talgproduktion, fet päls och en obehaglig lukt, ofta tillsammans med sekundär mikrobiell överväxt.

Viktiga kliniska tecken:

  • Överdriven mjällbildning och flagnande hud (vanligast på ryggen, i ansiktet och på flankerna)
  • Fet päls med härsken lukt
  • Förtjockad, skorpig eller inflammerad hud
  • Ökad klåda och kliande
  • Hyperpigmentering och lichenifiering i kroniska fall
  • Sekundära bakterie- eller Malassezia-infektioner

Olika typer av seborré och predisponerande faktorer

Det finns två olika typer av seborré hos sällskapsdjur.

Primär seborré (idiopatisk)

  • Genetiskt tillstånd, diagnostiseras ofta hos unga djur
  • Vanligt hos raser som cocker spaniel, west highland white terrier, engelsk springer spaniel och basset hound

Sekundär seborré (vanligaste formen)

  • Allergisk dermatit: Atopisk dermatit eller födoämnesallergier
  • Endokrina störningar: Hypotyreos, hyperadrenokorticism
  • Parasitiska infektioner: Loppor, demodexkvalster eller cheyletiella
  • Mikrobiell överväxt: Staphylococcal pyoderma eller Malassezia dermatitis Näringsbrister: Brist på omega-3-fettsyror, vitamin A eller zink
  • Miljömässiga faktorer: Torrt klimat, överdrivet badande med starka schampon

Diagnostisk utredning av seborré

En noggrann diagnostisk utredning är nödvändig för att avgöra om seborré är primär eller sekundär. Diagnostiska tester bör omfatta:

  • Omfattande anamnes och klinisk undersökning (bedömning av raspredisposition, uppkomst och svårighetsgrad)
  • Hudcytologi (utvärdering av bakterier, jäst och inflammatoriska celler)
  • Hudskrap (utesluta ektoparasiter)
  • Svampodling och undersökning med Wood's lampa (för att upptäcka dermatofytos)
  • Blodprov och endokrina tester (sköldkörtelpanel, ACTH-stimuleringstest)
  • Hudbiopsi (i svårbehandlade eller oklara fall)

Behandlingsstrategier och hantering av seborré

Framgångsrik behandling av seborré kräver ett multimodalt tillvägagångssätt som kombinerar lokalbehandling, systemiska behandlingar (vid behov) och näringstillförsel.

Läkemedelsschampon, sprayer och mousseformuleringar spelar en avgörande roll när det gäller att kontrollera seborré, minska mikrobiell överväxt och återställa hudens homeostas genom att

  • Minska överdriven fjällning och kontrollera talgproduktionen
  • Återfukta och återställa hudens barriärfunktion
  • Minimera mikrobiell proliferation och sekundära infektioner
  • Främja långsiktig dermatologisk hälsa

Produktval för Seborré

När man behandlar seborré hos husdjur kan det vara bra att ha rätt produkter tillgängliga för att reglera talgproduktionen, minska fjällning och stödja den allmänna hudhälsan. Här är de produkter du bör ha till hands:

Dela