Hudinflammation i samband med klåda är ett viktigt allergisymptom och för att korrekt kunna diagnostisera atopisk dermatit är det viktigt att veta i vilket sammanhang, vid vilka tillfällen, och hur mycket hunden eller katten kliar sig.

Hudinflammationen kan förvärras av bakterie- (stafylokocker) eller jäst- (Malassezia) infektioner som också måste behandlas. Återkommande öroninfektioner är ofta orsakade av en underliggande allergi (i mer än 75% av fallen).

Symtom som rodnad, ytliga rivsår, missfärgning av pälsen (från överdrivet slickande) och håravfall återspeglar också svårighetsgraden av allergin. Beroende på sjukdomens varaktighet och svårighetsgrad kan lesioner variera mellan erytem (rodnad), hyperkeratos (keratinisering) och lichenifiering (förtjockning) av huden. Ibland har atopiska hundar och katter rinnande ögon eller astma, de kan också nysa mer än vanligt. Ibland kan det finnas foderspjälkningssymtom.

Symtom kan förekomma under hela året eller under en viss säsong, beroende på de allergener som utlöser den allergiska reaktionen. De första symtomen uppträder vanligtvis vid 1–3 års ålder (i cirka 75% av fallen). Ibland visar sig symtom hos djur före 6 månaders ålder.

Atopisk dermatit är ett kroniskt tillstånd vilket innebär att behandlingen behöver fortsätta livet ut. Ett effektivt sätt att slippa symtomen vid allergi är att undvika de ämnen man är allergisk mot. Detta är dock i de flesta fall inte praktiskt möjligt. Den rekommenderade behandlingsmetoden vid allergi är immunterapi.

Immunterapi är den enda behandling som kan stoppa allergin från att vidareutvecklas, genom att göra immunsystemet mindre känsligt, eller helt okänsligt, mot de allergener som utlöser den allergiska reaktionen. Det finns bara en licensierad immunterapi i Europa och det är den som är förstahandsval enligt EU:s läkemedelsregler.